Något som är vanligt att jag får höra från jämnåriga unga är ofta att man inte kan spara på grund av låga inkomster. I regel har unga människor lägre inkomster än vad äldre vuxna har. Det kan vara av olika anledningar, att man studerar eller är i början av karriären.

Jag vill påstå att det är en mindre bra ursäkt för att skjuta upp ett långsiktigt sparande in i framtiden. För hur mycket man kan spara handlar i grund och botten om vilka utgifter man har och vad som blir över mellan inkomster och utgifter. I regel har yngre människor även lägre utgifter. Alla har inte hunnit skaffa bil, barn, bostadslån, husdjur som är exempel på större utgifter många drar på sig senare i livet. Många yngre människor bor även fortfarande hemma hos sina föräldrar vilket är en utmärkt förutsättning för att kunna spara mycket.

I kronor och ören så tror jag faktiskt många unga vuxna har möjlighet att spara mer än vad de faktiskt gör. Även om man fortsätter att hålla nere utgifterna längre in i framtiden så handlar fortfarande mycket om vanan att spara. Det kan jämföras med träning. Om man tränar regelbundet så är det lättare att ta sig till gymmet jämfört med om man inte har vanan att gå dit. På samma sätt är det lättare att öka sitt sparande om man har vanan inne att spara sedan tidigare. Förutom vanan så är tiden och avkastningen mycket viktigare än summan man sparar varje månad och tiden är verkligen något unga har på sin sida.

Om man lyckas lika bra som Warren Buffet eller att börsen överlag presterar bra så dubblar man faktiskt sina sparpengar på 5 års tid med 15% i avkastning. Det går att jämföras med om man väljer att spara trots att det kanske blir lite mindre varje månad när man är 20 år gammal eller om skjutit upp det till 25 års ålder då man kanske gjort klart studier eller tagit sig dit man vill i yrkeslivet.

Min poäng är alltså att även om man tror att man kan börja spara mer först senare i livet när inkomsterna ökat så har man missat flera års eventuell avkastning. Vilket är det relevanta. Tid och avkastning.

När Ung Privatekonomi är ute på Sveriges gymnasieskolor och föreläser så visar vi ett exempel kring premiepensionen som jag tycker visar väldigt bra hur det är tiden och avkastningen som spelar störst roll och inte hur mycket man sparar.

Exemplet visar tre personer som fått lika mycket avsatt till sin premiepension varje år mellan åldrarna 20-65 som i sin tur ofta placeras i aktiefonder. Alla tre personer har fått 4500kr avsatt till premiepensionen årligen, att jämföras med tre personer som sparar 4500kr årligen. I exemplet så har personen Julias fonder växt med 2,5% årligen vilket blivit 367 000kr vid åldern 65. Personen Simons fonder har växt med 6% om året vilket blivit 957 000kr vid åldern 65. Sedan har vi personen Ali vars fonder växt med 10% om året vilket blivit hela 3 235 000kr under samma tidsperiod. Trots att de fått lika mycket pengar avsatt till sin premiepension så har resultatet blivit väldigt olika, på samma sätt fungerar det i ens privata sparande.

Detta tycker jag är ett utmärkt exempel som visar min tes på ett väldigt bra sätt. Att spara är viktigare än hur mycket man sparar och att spara tidigare och eventuellt mindre är bättre än att spara mer senare i livet.

Chains of habit are too light to be felt until they are too heavy to be broken.
– Warren Buffet, grundare och VD för Berkshire Hathaway.

Joar Asplund, informatör i Stockholm.