En stor del av min skolgång gick ut på att plugga och jobba. Plugget var min första prioritering medans stora delar av den tid som blev över la jag på diverse jobb. Fantastiskt bra tänker ni kanske, absolut det håller jag med om.

Den där lilla extra inkomsten i månaden var guld värd och det gav mig fantastiska möjligheter till att spara. Problemet var bara att jag saknade struktur, struktur över hur jag skulle fördela min inkomst och detta bidrog till att jag i flera fall inte ens la undan pengar.

Vad gjorde jag för fel?

Jag såg över hur jag hade fördelat mina pengar de två förgående månaderna och insåg att jag hade prioriterade mig själv sist.

Hur kunde det ens vara möjligt? Mina pengar gick i första hand till kläder, fika och mat. Därefter gick pengarna till fasta utgifter som till exempel mobilen och gymkort. Det som blev över efter dessa utgifter, om det ens blev över några pengar det vill säga, la jag till mitt sparande. Kort och gott var sparandet till mig och min framtid det jag prioriterade sist.

Kontrollfreak som jag är kände jag mig inte ekonomiskt trygg med denna livsstil, jag vill veta att det finns pengar ifall det sker något oförutsägbart.

Jag måste göra en förändring. Och det nu!

Jag pusslade om i mina prioriteringar och gjorde en mer strukturerad plan över hur min inkomst skulle fördelas. Det första jag gjorde var att sätta undan minst 10 procent av min inkomst till mitt framtida sparande. Efter det betalade jag mina fasta utgifter och sist men inte minst gick pengarna till nöjen och önskemål, till exempel kläder och resor.

Det var inte stora förändringar som behövdes men det lilla jag gjorde har lett till extremt stora skillnader i min privatekonomi. Det är en fantastisk känsla att veta att pengarna alltid finns bakom min rygg ifall något oförutsägbart skulle hända. Framförallt är det en fantastisk känsla att det är jag som styr min ekonomi, inte ekonomin som styr mig och detta tack vare lite struktur, disciplin och prioriteringar.