Nu är det dags att göra ett bokslut över mitt första halvår som informatör på Ung Privatekonomi.

I min roll som föreläsare visste jag inte riktigt vad som väntade där ute, vad gäller intresse, engagemang och kunskap, allt från elever som studerar på fordonsprogrammet till det naturvetenskapliga programmet. Vilken kunskapsnivå skulle de ligga på? Skulle jag kunna möta den? Hur skulle jag kunna väcka deras intresse för privatekonomi? Vad skulle de ställa för frågor? Många funderingar cirkulerade i min hjärna och jag var nyfiken och spänd på vad som väntade.

Ett halvår senare sitter jag här och tänker igenom tiden som hittills gått och jag kan inte annat än att le för mig själv när jag tänker på alla dessa elever som överraskat mig och visat stort intresse och engagemang för ämnet. Deras kunskap inom ämnet har varit över förväntan och jag kan med glädje konstatera att viljan till att ta kontroll över sin ekonomi finns hos de allra flesta.

För mig har det känts viktigt att finna den rätta kunskapsnivån gentemot gruppen för att kunna bemöta mina mottagare. När man har mer kunskap än mottagaren är det lätt att man distanserar sig från gruppen vilket jag tror resulterar i att individen inte vågar ställa de där frågorna som de är rädda för ska uppfattas som “dumma”. Frågor som rätt bemötta/besvarade gör att individen växer och blir intresserad av ämnet.

Vad jag vill lyfta fram med detta inlägg är att vi har många stjärnor där ute att utveckla. Det viktiga är att vi visar oss, finns till där för dem men likaså får dem att förstå innebörden av privatekonomi på ett pedagogiskt sätt.

Ta 2015 i akt och tänk på våra ungdomar, vår framtid. De behöver oss, och vi kommer behöva dem.

//Julia Boström